Hej!

Har ni haft en bra jul? Vad har ni fått i julklapp?

Jag köpte en MacBook Air nu i onsdags för mina egna pengar, men man kan säga att det är en julklapp ändå.

Så nu kommer jag att kunna blogga mer på novellen eftersom jag är rätt så mycket på den här laptopen.

Men det är ett litet problem, jag använder Word till att skriva novellen på, och när jag är klar med ett kapitel kopierar jag in här på bloggen. Men problemet är att rättstavningsprogrammet är på engelska och jag kan inte byta till svenska, så att det kan bli ett stavfe t.ex när jag skriver 'över' blir det 'over' eller 'står' så blir det 'star'.

Jag hoppas ni gillar det här kapitlet!   

___________________________________________________________

Jag och Zayn lägger oss i sängen för att sova omkring 22:00. Jag kryper mig in i hans famn för att få låna lite av hans värme. Han kysser mig på pannan och mer kommer jag inte ihåg, för jag somnar.

Dagen där på väcker Zayn mig med en kyss omkring 8 tiden. Det är defenitivt en väckning jag njöt av. Väckarklockan är en fiende, och det vet den om.

 “God morgon älskling” viskar Zayn in i mitt öra. “Har du sovit gott?”

 “Bättre än nånsin i närheten med dig …” viskar jag och kysser honom tillbaka på munnen.

Jag går upp ur sängen och ser att Zayn är redan klar.

 “Om vi ska hinna gå och shoppa och utforska Frankfurt innan jag och bandet ska repetera inför konserten ikväll måste man ta vara på tiden!”

Jag går till badrummet som ligger intill vårt sovrum och tar en snabb dusch och tvättar mitt ljusbruna hår. Medan jag torkar håret borstar tänderna och sminkar mig en simpel sminkning. Allt det här tar mig endast otroliga 25 minuter. Jag går ut ur badrummet och byter om till ett par svarta stuprörsjeans och en grå munkjacka. Jag tar med en liten svart väska och går ur sovrummet. Jag ser att Niall är vid köket och äter en stor macka till frukost. Jag går till honom, tar en macka ur kylskåpet och lägger den I min väska.

 “Hur mår du Alice?” frågar Niall med sin gulliga, irländska accent.  “Du har inte kommit ut ur rummet sen igår! Du åt inte ens kvällsfika med oss.”

 “Jag mådde bara lite dåligt. Jag ska gå ut med Zayn på en promenad för att utforska Frankfurt lite. Vi syns sen!” Jag går ut ur köket till hallen när jag hör Niall:

 “Var försiktig!”

Jag förstår inte vad Niall menar med det. Ska jag se mig upp bara för en bilkrasch? Det gör man ju alltid.

Under den korta vägen till hallen hör jag Liam snarka i sitt rum, ser Louis prata med någon på telefon och Harry – det vet jag inte. Han sitter fortfarande instängd på sitt rum. Inget ljud kommer från honom.

Zayn står i hallen och börjar klä på sig sina ytterkläder. Samma sak gör jag. När vi står där påklädda går vi ut ur hotellrummet och går mot hissen och ner i lobbyn. I hissen sager Zayn till mig:

 “Vi måste hålla låg profil. Vi tar bakvägen och får ha vara luvor uppe. Vem vet vad som kan hända?”

 Vi går ut ur hissen och jag ser – utanför hotellets dörrar känns det som om det finns hundratals fans. Zayn säger åt mig att inte visa ansiktet åt dem, utan titta bakåt istället. En kvinna ser att det är Zayn och mig så hon kommer fram och vägleder oss till bakvägen, hon förstod nog det.

När vi var frame vid bakvägen och vi skulle précis gå ut så stoppade kvinnan oss och frågade:

 “Ehm … Min dotter, hon vill gärna ha en autograf av er, om ni kanske skulle hinna skriva?” Hon tog fram ett papper och en penna och racket fram till Zayn. “Hon heter Leonie”

 “Till Leonie …” mumlade Zayn medan han skrev på pappret. “Så där ja, här har du pappret.”

Jag och Zayn går ut genom bakvägen och går ut på gatan. Det ser ut så som i Sverige, det finns nästan likadana affärer. Man hör tyska här och där, skulle Amanda varit här skulle hon kunna saga vad de pratar om, eftersom hon valde tyska som morderna språk.

Vi hinner gå igen några affärer galant. Jag köper en blus med slitet tryck på, ett par converse med ett halsband med ett hjärta i Tysklands färger. Vi sätter oss på ett café. Zayn beställer två kaffe åt mig och honom, och jag tar upp min macka som jag tog från kylskåpet i hotellrummet. Zayn röker även en cigarett.

Vi börjar dra oss hemmåt. Vi går längst gatan och pratar lite med varandra.

Men då märker jag – en man håller på att fota oss bakom en bil. Jag säger till Zayn som också märker det.

 “Det är paparazzi,” säger Zayn tyst. “Här, ta min hand.”

 “Zayn!” väser jag åt honom. “De kommer att tro att vi är ihop och så kommer alla att prata om oss!”

 “Jag är medveten om det, Alice. Men jag tänker inte skämmas över min flickvän. Det är det värsta en pojkvän kan göra.”

Zayns hand glider in i min och jag bryr mig inte om alla paparazzis. Vi börjar gå lite snabbare för att komma till hotellet, eftersom om en timme ska bandet åka och förbereda sig inför konserten.

När vi är rätt så nära hotellet så hittar några fans oss och blir helt galna och vill ta bild med Zayn. Jag ställer mig åt sidan för att låta fansen vara med Zayn. Han skriver några få autografer och är med på bilder, men en liten flicka, kanske 9 år, går fram till mig med sitt papper som Zayn signerade. Det verkar som om hon vill att jag ska signera hennes papper, så jag ler och tar fram händerna för att ta emot pappret och pennan, men hon tar händerna bakom ryggen.

 “Är du Zayns flickvän?” frågar hon med tysk brytning.

 “Haha” fnittrar jag. “Nej, jag är bara hans vän.”

Då puttar hon ner mig snön så jag blir helt blöt.

 “Ta bort dina tassar från Zayn, han är min!” Flickan springer bort med sin autograf. De andra fansen står där och fattar ingenting. Zayn springer fram till mig och hjälper mig upp.

 “Hur gick det?!” frågar Zayn och ruskar bort lite snö från mig.

 “Det gick bara bra. Snön har bara hunnit smälta lite så jag är lite blöt.

Zayn säger till de andra fansen att gå hem. De verkar lite skraja så de lyder Zayn och går därifrån. Zayn och jag går tillbaka till hotellet, det var bara några 100 meter dit.

Kvinnan öppnar bakdörren till oss igen. Hon frågar mig vad som har hänt men jag svarar att det inte är hennes problem.

Vi går upp till vårt hotellrum och ser att Paul står tillsammans med killarna i köket. Resten av bandet sitter och ser lite missnöjda ut.

 “Vad har hänt?” frågar Zayn medan vi klär av oss.

 “Ni …” börjar Paul utan att kolla på oss. “Ni kan inte framföra konserten ikväll.”

 

olivia :)

25 februari 2013 15:56

rikitigt fin blogg! gillar också 1D! :)
vill du göra bloglovin byte? :) jag följer dig och du mig? svara gärna på min blogg ifall du vill :)

kram :)

http://olivas.bloggplatsen.se

Linda

2 mars 2013 17:06

Visst! Svarar på din blogg strax (;

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej! För att göra den enkelt för er så berättar jag lite mer om tävlingen. SKRIV SOM EN KOMMENTAR PÅ DET HÄR INLÄGGET (förra inlägget går också bra) VARFÖR DU VILL VINNA TÄVLINGEN. VINSTEN ÄR ETT PRIS FRÅN 1D WORLD STORE I STOCKHOLM!   När ...

Hej! Som jag sa i mitt förra inlägg så var jag i Polen en vecka. Alltså, jag åkte dit dagen innan butiken öppnade. Vem som tror att jag blev förbannad? Då har du rätt! Men jag fick åka dit igår och mina inköp var det här:   OH MAH GAWSH ...

Gud! Jag skrev klart det här kapitlet för typ 2 veckor sen, men jag glömde bort lösenordet till bloggen och började leta efter lappen där lösenordet står på. JAG HITTADE INTE DEN.  Sen så åkte jag till Polen nu under sportlovet, och då kunde jag ...

Vill bara säga att jag vet att Zayn är egentligen ihop med Perrie, men det här är ju en berättelse, så ni får tänka er killarna som singlar här ... (; Även om jag verkligen stödjer Zerrie och Elounor ♥ _______________________________________...

Happy birthday to you, happy birthday to you! Happy birthday to LOOOOUUUU, happy birthday to you c:...