Gud!

Jag skrev klart det här kapitlet för typ 2 veckor sen, men jag glömde bort lösenordet till bloggen och började leta efter lappen där lösenordet står på. JAG HITTADE INTE DEN. 

Sen så åkte jag till Polen nu under sportlovet, och då kunde jag ju inte leta efter lappen. Jag kom hem igår och idag hittade jag lappen ... TILLSLUT.

Jag hoppas ni gillar det här kapitlet!

Enjoy!

~SLUTET AV FÖRRA KAPITLET:~

Vi går upp till vårt hotellrum och ser att Paul står tillsammans med killarna i köket. Resten av bandet sitter och ser lite missnöjda ut.

 “Vad har hänt?” frågar Zayn medan vi klär av oss.

 “Ni …” börjar Paul utan att kolla på oss. “Ni kan inte framföra konserten ikväll.”

___________________________________

 “Vadå, varför?” brister Zayn ut.

 “Det är någon som brytit sig in i arenan där konserten ska vara och … skjutit.” börjar Paul.

Både jag och Zayn drar efter andan.

 “Det var en tjej i 18-års åldern som trodde ni var där. Hon ville få er dödade, vilket inte är bra. Hon skjöt 6 personer, 3 blev dödade, 1 blev allvarlig skadad och 2 är lindrigt skadade. Hon kom undan från polisen, men man tror att hon kommer tillbaka på konserten. Ni är inte säkra här. Det är bäst att ni åker tillbaka till Storbrittanien igen. Ni får lite extra dagar ledigt.” När Paul berättat klart så ber han oss att börja packa lite nu.

 “Men alla fansen här i Tyskland då? Vi kan bara inte lämna dem?” brister Liam ut.

 “Jag håller med, de har ju väntat på att vi skulle komma hit ett långt tag och så visar det sig att vi behöver åka.” stämmer Louis in.

 “Seså killar, ni har ju faktist gjort en intervju.” Försöker Paul övertyga bandet. 

“Förresten,” säger Louis och letar efter en sak på mobilen. “Här …”

Louis visar mig och Zayn en bild som en kompis mmsade honom. Det var en bild från skvallersida – jag och Zayn hand i hand på gatan. På rubriken står det ‘ZAYN VISTAS MED NY TJEJ, NYTT PAR?’

Harry hostar när Louis läser upp vad det står, men jag hör att han inte hostar på riktigt. Han kanske inte vill att jag och Zayn ska vara ihop, eller kanske inte ens vilja se oss tillsammans?

 “Hmm, jag sa ju att ni skulle vara försiktiga!” mumlar Niall.

Eftersom bandet pratade först om konserten och som inte handlade om mig, intresserade jag mig inte så mycket. Nu när jag är inblandad blir det nästan som en chock.

 “Jag tänker i alla fall inte skämmas för min flickvän.” Zayn lägger sin arm om min axel.

 “Grattis, tror jag man säger … men vet ni vad det innebär?” frågar Paul, och Harry harklar sig. Utan att vänta på svar fortsätter Paul: “Ni får vara försiktiga, vad ni än gör kan missförstås och ja … skvallervärlden kan man aldrig lita på.”

 “Vi förstår det.” Svarar jag, eftersom det känns att inte pratat så mycket på ett tag. Jag kryper in lite mer till Zayns famn.

 “Seså,” suckar Paul och reser sig upp. “Den här Tyskland-resan är över. Jag fixar ett flyg”

Men ingen av oss reser sig.

 “Ska ni inte börja packa?” frågar Paul fundersamt.

Vi sitter fortfarande tysta kvar. Till slut säger Niall:

 “Jag tänker inte bara ställa in en konsert på grund av EN tjej.”

 “Men Niall ni är inte sä…” börjar Paul men Niall avbryter honom och fortsätter:

 “Det går alltid att lösa problem. Nån annan än jag som tänker framföra konserten?" Niall kollar på oss andra.

Jag ser att Louis, Liams, Zayns och Harrys hander flyger upp i luften.

 “Jag är ledsen Paul, men vi kan ta våra egna beslut också.

Bandet är redan försenade och börjar gå ut till limousinen som finns utanför hotellet. Zayn ser på mig, tar mina hander och säger:

 “Jag är inte tillräcklig stark nog, men tillsammans så klarar vi allt. Skvaller är aldrig 100% sant. Jag ska framföra konserten och inget kommer att gå fel.”

Han kysser mig i cirka fem sekunder innan han behöver gå till bilen. Jag ger honom en varm kram och viskar “Jag saknar dig redan”.

Eftersom klockan bara är 12 så finns det exakt ingenting att göra. Killarna repar till kvällens konsert, Amanda jobbar i skolan säkert, mamma jobbar och har mobilen avstängd och om jag går ut så kommer det bli ännu värre med skvallret. Jag har flera timmar på mig ända tills 21:00, då bandet kommer hem. Så jag bestämmer mig för att göra en överraskning. Jag tänker göra det jag är bäst på, för att visa att jag också bryr mig och inte är en latmask. Så jag kollar vad som finns i hotellrummet, som faktist är väldigt stort. Allt som behövs finns faktist. Så jag börjar att arbeta och klura för att få det lilla extra som behövs. Jag klurar ut hur det ska passa alla, så det inte blir för lite.

Jag passer även på att kolla i min resväska vad som jag kan ta på mig. Vad passar till överraskningen? Jag får inte heller se ut som en partypingla heller, det måste vara något simpelt, enkelt, men ända hur snyggt som helst. Jag hittar en ljusrosa/röd klänning utan axelband som slingrar sig runt bysten på ett snyggt sätt. Jag lägger den åt sidan och går in i badrummet för att platta håret. Mitt lite lätt vågiga hår blir väldigt enkelt rufsigt och tovigt så jag älskar att ha det platt ibland. Självklart, platt hår kan också bli tovigt, men om man tänker på mitt hår så har det en sån effekt. Naturligt = Tovigt. Plattat = Inte tovigt. Enkel logik.

När jag är klar så vet jag inte vad jag ska egentligen göra. Jag går runt i hotellrummet och kollar runt. Men jag ser den igen. Den ser så frestande ut. Harrys dörr. Jag vet att det är fräckt att snoka och han kanske har privata saker där, men ju mer jag tänker på det ju mer vill jag gå in där. Jag kollar på klockan och konstaterar mig själv att jag hinner, klockan är bara 16:00. Jag lämnar allt som jag har i händerna och ställer mig upp och går med långsamma mot dörren.

Jag smeker handtaget med handen och tvekar fortfarande lite. För en sekund tror jag att den är låst, men den glider enkelt upp.

Rummet är lite mindre än mitt och Zayns, eftersom Harry ville vara själv. Lite olikt honom, har Zayn sagt till mig, eftersom han gillar att vara med Louis. Louis hade blivit lite chockad över att Harry bara sa kort vad han ville utan vidare förklaring.

Jag fortsätter att kolla vidare i rummet. Lite kläder slängda på sängen, en läsk på bordet och en t … Vänta. Vad är det där för bild? Jag går till bordet och ser ett uppochner vänt fotografi. Jag vänder försiktigt på det. Bilden är som en chock. Det är jag på bilden.

Jag ser i en liten låda precis under bordet. Jag öppnar lådan och ser ännu mer bilder på mig. Hur fick Harry tag på de här bilderna? Jag ser en bild på mig där jag står med min förra BFF Holly när vi skulle på balen i nian. Hon är bortklippt och där står jag kramar om en bortklippt kant. Jag ser även en bild på mig när jag var i Paris och åt på café. Jag kollar runt och ser ännu mer bilder på mig, rätt så nya bilder på mig. Längst ner ser jag en skiss. Eller, man kanske inte ska kalla det en skiss. Den är väldigt noggrant gjord. Med massa av fina hjärtan så finns en text skriven med fin skrivstil:

Harry + Alice = forever

Hej!

Har ni haft en bra jul? Vad har ni fått i julklapp?

Jag köpte en MacBook Air nu i onsdags för mina egna pengar, men man kan säga att det är en julklapp ändå.

Så nu kommer jag att kunna blogga mer på novellen eftersom jag är rätt så mycket på den här laptopen.

Men det är ett litet problem, jag använder Word till att skriva novellen på, och när jag är klar med ett kapitel kopierar jag in här på bloggen. Men problemet är att rättstavningsprogrammet är på engelska och jag kan inte byta till svenska, så att det kan bli ett stavfe t.ex när jag skriver 'över' blir det 'over' eller 'står' så blir det 'star'.

Jag hoppas ni gillar det här kapitlet!   

___________________________________________________________

Jag och Zayn lägger oss i sängen för att sova omkring 22:00. Jag kryper mig in i hans famn för att få låna lite av hans värme. Han kysser mig på pannan och mer kommer jag inte ihåg, för jag somnar.

Dagen där på väcker Zayn mig med en kyss omkring 8 tiden. Det är defenitivt en väckning jag njöt av. Väckarklockan är en fiende, och det vet den om.

 “God morgon älskling” viskar Zayn in i mitt öra. “Har du sovit gott?”

 “Bättre än nånsin i närheten med dig …” viskar jag och kysser honom tillbaka på munnen.

Jag går upp ur sängen och ser att Zayn är redan klar.

 “Om vi ska hinna gå och shoppa och utforska Frankfurt innan jag och bandet ska repetera inför konserten ikväll måste man ta vara på tiden!”

Jag går till badrummet som ligger intill vårt sovrum och tar en snabb dusch och tvättar mitt ljusbruna hår. Medan jag torkar håret borstar tänderna och sminkar mig en simpel sminkning. Allt det här tar mig endast otroliga 25 minuter. Jag går ut ur badrummet och byter om till ett par svarta stuprörsjeans och en grå munkjacka. Jag tar med en liten svart väska och går ur sovrummet. Jag ser att Niall är vid köket och äter en stor macka till frukost. Jag går till honom, tar en macka ur kylskåpet och lägger den I min väska.

 “Hur mår du Alice?” frågar Niall med sin gulliga, irländska accent.  “Du har inte kommit ut ur rummet sen igår! Du åt inte ens kvällsfika med oss.”

 “Jag mådde bara lite dåligt. Jag ska gå ut med Zayn på en promenad för att utforska Frankfurt lite. Vi syns sen!” Jag går ut ur köket till hallen när jag hör Niall:

 “Var försiktig!”

Jag förstår inte vad Niall menar med det. Ska jag se mig upp bara för en bilkrasch? Det gör man ju alltid.

Under den korta vägen till hallen hör jag Liam snarka i sitt rum, ser Louis prata med någon på telefon och Harry – det vet jag inte. Han sitter fortfarande instängd på sitt rum. Inget ljud kommer från honom.

Zayn står i hallen och börjar klä på sig sina ytterkläder. Samma sak gör jag. När vi står där påklädda går vi ut ur hotellrummet och går mot hissen och ner i lobbyn. I hissen sager Zayn till mig:

 “Vi måste hålla låg profil. Vi tar bakvägen och får ha vara luvor uppe. Vem vet vad som kan hända?”

 Vi går ut ur hissen och jag ser – utanför hotellets dörrar känns det som om det finns hundratals fans. Zayn säger åt mig att inte visa ansiktet åt dem, utan titta bakåt istället. En kvinna ser att det är Zayn och mig så hon kommer fram och vägleder oss till bakvägen, hon förstod nog det.

När vi var frame vid bakvägen och vi skulle précis gå ut så stoppade kvinnan oss och frågade:

 “Ehm … Min dotter, hon vill gärna ha en autograf av er, om ni kanske skulle hinna skriva?” Hon tog fram ett papper och en penna och racket fram till Zayn. “Hon heter Leonie”

 “Till Leonie …” mumlade Zayn medan han skrev på pappret. “Så där ja, här har du pappret.”

Jag och Zayn går ut genom bakvägen och går ut på gatan. Det ser ut så som i Sverige, det finns nästan likadana affärer. Man hör tyska här och där, skulle Amanda varit här skulle hon kunna saga vad de pratar om, eftersom hon valde tyska som morderna språk.

Vi hinner gå igen några affärer galant. Jag köper en blus med slitet tryck på, ett par converse med ett halsband med ett hjärta i Tysklands färger. Vi sätter oss på ett café. Zayn beställer två kaffe åt mig och honom, och jag tar upp min macka som jag tog från kylskåpet i hotellrummet. Zayn röker även en cigarett.

Vi börjar dra oss hemmåt. Vi går längst gatan och pratar lite med varandra.

Men då märker jag – en man håller på att fota oss bakom en bil. Jag säger till Zayn som också märker det.

 “Det är paparazzi,” säger Zayn tyst. “Här, ta min hand.”

 “Zayn!” väser jag åt honom. “De kommer att tro att vi är ihop och så kommer alla att prata om oss!”

 “Jag är medveten om det, Alice. Men jag tänker inte skämmas över min flickvän. Det är det värsta en pojkvän kan göra.”

Zayns hand glider in i min och jag bryr mig inte om alla paparazzis. Vi börjar gå lite snabbare för att komma till hotellet, eftersom om en timme ska bandet åka och förbereda sig inför konserten.

När vi är rätt så nära hotellet så hittar några fans oss och blir helt galna och vill ta bild med Zayn. Jag ställer mig åt sidan för att låta fansen vara med Zayn. Han skriver några få autografer och är med på bilder, men en liten flicka, kanske 9 år, går fram till mig med sitt papper som Zayn signerade. Det verkar som om hon vill att jag ska signera hennes papper, så jag ler och tar fram händerna för att ta emot pappret och pennan, men hon tar händerna bakom ryggen.

 “Är du Zayns flickvän?” frågar hon med tysk brytning.

 “Haha” fnittrar jag. “Nej, jag är bara hans vän.”

Då puttar hon ner mig snön så jag blir helt blöt.

 “Ta bort dina tassar från Zayn, han är min!” Flickan springer bort med sin autograf. De andra fansen står där och fattar ingenting. Zayn springer fram till mig och hjälper mig upp.

 “Hur gick det?!” frågar Zayn och ruskar bort lite snö från mig.

 “Det gick bara bra. Snön har bara hunnit smälta lite så jag är lite blöt.

Zayn säger till de andra fansen att gå hem. De verkar lite skraja så de lyder Zayn och går därifrån. Zayn och jag går tillbaka till hotellet, det var bara några 100 meter dit.

Kvinnan öppnar bakdörren till oss igen. Hon frågar mig vad som har hänt men jag svarar att det inte är hennes problem.

Vi går upp till vårt hotellrum och ser att Paul står tillsammans med killarna i köket. Resten av bandet sitter och ser lite missnöjda ut.

 “Vad har hänt?” frågar Zayn medan vi klär av oss.

 “Ni …” börjar Paul utan att kolla på oss. “Ni kan inte framföra konserten ikväll.”

Vill bara säga att jag vet att Zayn är egentligen ihop med Perrie, men det här är ju en berättelse, så ni får tänka er killarna som singlar här ... (; Även om jag verkligen stödjer Zerrie och Elounor ♥

__________________________________________________________

Där står Harry med armarna i kors och ser lite arg ut. Bakom honom sticker Louis ut huvudet.

 ”Tänkte du göra nåt speciellt i mitt rum?” frågar Harry.

 ”Nej, Harry jag tänkte bara …”

  ”Du behöver inte förklara!” brister han ut. ”Först ska du bara göra det svårt för oss under resan …”

 ”Jag tyckte det var helt okej”, lägger Louis till.

 ”… sen så har du bara tagit för mycket plats, vi behöver bara lite lugn och ro.” fortsätter Harry. ”Under intervjun så var jag nästan lite otrevlig till intervjuaren på grund av dig. Och nu så går du och snokar i mitt rum! Snälla ge mig och bandet ett privatliv!”

Jag känner att ögonen börjar svida, tårarna vill bara falla ut ur mina ögon. Är jag verkligen så mycket till besvär? Hatar bandet verkligen mig?

Harry går till toaletten för att lugna ner sig. Jag står kvar och vet inte vad jag ska göra. Tårarna faller ner för mina kinder och jag orkar inte torka bort dem.

Zayn kommer från massan och undrar vad som hänt. När hans er mig gråtandes kommer han mot mig och ska precis krama mig när jag rycker mig ifrån hans grepp och går till vårat rum. Jag låser dörren, slänger mig på sängen och låter mig gråta ut. Zayn knackar och bankar på dörren, och bönar och ber mig att öppna dörren. När jag känner mig redo går jag upp ur sängen och öppnar dörren till slut.

Jag öppnar dörren och Zayn kommer in genom dörren. Han låser den och kramar om mig. Jag snyftar och han säger att vi ska lägga oss ner.

Vi lägger oss i sängen. Jag lutar mig mot hans bröst, han tar sin hand och stryker mig om håret. Åhh, vad jag älskar när någon håller på med mitt hår. Jag kände mig redan mycket bättre.

Jag berättade om vad som hade hänt, om Harry, om att jag bara ville kika in lite, om bråket osv.

 ”Alla hatar dig inte, Alice.” säger Zayn. Ser det ut som om jag hatar dig?” Jag ler och skakar på huvudet. Zayn lyfter upp min haka och kollar in mig i ögonen. ”Du …”

 ”Mm?”

 ”They don’t know about the things we do, they don’t know about that I love you’s. But I bet you if they only knew, they would just be jealous of us …”

 “Avundsjuka? Varför ska resten av bandet vara det?” frågar jag, och trycker mig närmare Zayn.

 ”Eftersom vi är ihop.” Zayn kommer närmare mitt ansikte så att våra näsor nuddar varandra.

 ”Är vi?” frågar jag och ler ett blygt léende.

Zayn kysser mig underbart på munnen. Det är bekräftat. Jag är ihop med Zayn Malik.

FÖRLÅT att jag inte har bloggat på sjukt länge, men därför kommer ett extra långt inlägg!

God jul förresten, imorgon är det julafton OCH Louis Tomlinsons födelsedag! ♥

Fira det med att äta en morot, bär randigt och säg "No! Jimmy protested"

________________________________________________________

Väl framme vid flygplatsen blir det chock. Inte hade jag tänkt mig så sjukt många fans. Jag sitter med näsan intryckt mot glaset, kollar mot alla fans. Jag märker inte ens att bandet försöker få kontakt med mig.

  ”Alice!” Zayn ruskar om mig.

  ”Vad?” Jag vänder mig om och ser att killarna pratar med Paul, om hur vi ska göra det här.

  ”Eftersom du är här kan vi bara inte gå ut … liksom.” förklarar Zayn. Jag känner en skuld växa i mitt bröst. Jag borde lämna killarna ifred med sitt jobb.

  ”Zayn, du ska alltid komplicera allt.” börjar Harry igen. ”Nu tar vi bakvägen och lämnar Alice på flygplatsen så får hon komma hem på egen hand.”

  ”Harry! Vi har pratat om det här!” säger Liam åt honom.

  ”Om det verkligen inte funkar, får Alice åka hem om några dagar. Annars, stannar hon den tiden vi har bestämt.” säger Paul åt oss. Han mumlar något åt chauffören kör mot andra sidan flygplatsen. Fansen där bakom fortsätter att springa efter limousinen. Alla är helt galna.

  ”Vilken tid har ni valt at jag får stanna?” frågar jag tyst.

  ”På morgonen den 24 december, om en vecka, sen är det julafton dagen efter.” svarar Zayn, för det verkar som om han var den enda som hörde mig. (England firar jul 25 december)

Vi lyckas komma runt dem galna fansen och springer fort ut ur limousinen till en bakdörr in till flygplatsen. En kvinna leder oss den enklaste vägen till privatjeten samt lämnar av väskorna, går genom säkerhetsspärrarna etc. Vi får sätta oss i planet, och jag blir verkligen förbluffad.

Oftast när jag går in i ett flygplan – som alltså är rätt så sällan – ser jag massor av säten, lite utrymme, och knappt nån plats att gå. I det här planet finns det några säten på sidorna, mycket plats för sina ben, och gången i mitten är så fri och lång att jag kan hjula minst 10 gånger i rad. Zayn tar mig till en plats med två säten mittemot varandra. Jag sätter mig i den ena och Zayn i den andra.

 ”Så, vad tycker du?” frågar Zayn och sätter sig tillrätta.

 ”Det första jag säger är att det finns sjukt mycket plats.” börjar jag och sträcker på mina ben. ”För det andra är sätena mycket mjukare och skönare än vanliga flygplanssäten.”

 ”Men det är ju klart, det här är ju en privatjet” muttrar Harry från sätet bredvid.

 ”Harry!” Zayn säger till honom. ”Du behöver inte vara så otrevlig hela tiden …”

Efter en cirka 2 timmes resa är vi framme i Frankfurt. Det är redan mörkt så här dags, fastän klockan bara är 4. Jag, pojkarna och Paul bestämmer sig för att bandet går först p.g.a alla fans, och senare går jag som vanlig resenär. Den planen går väldigt bra, ingen har en aning om att jag är med killarna. Jag får även ta en taxi till hotellet som killarna bor på. Jag får ta bakvägen eftersom alla fans är vid huvudingången och är helt vilda.

När hela kaoset är över, vi får gå in till vårt rum och får äntligen vila. Harry verkar fortfarande sur, så han går in till sitt rum och stänger dörren efter sig. Louis går till honom för att göra honom lite gladare, men utan framgång. Jag går till mitt & Zayns rum för att packa ihop lite, men allt behöver vi inte packa upp, eftersom om 3 dagar ska vi åka till Frankrike, och sedan till Storbritannien där alla medlemmarna får åka till sina familjer och fira jul.

Killarna får nästan direkt efter att ha packat upp åka till någon radiostation för en intervju om deras liv just nu. Jag passar på att ringa Amanda.

 ”Hallå?” svarar Amanda.

 ”Hej Mandi …”

 ”ALLI!” nästan skriker Amanda in i örat på mig. Jag tar bort mobilen några centimeter från mitt öra så att jag inte blir döv. ”Hur mår du, hur går det, vad gör killarna nu?”

 ”Jag är själv på hotellet just nu, eftersom bandet åkte precis till en intervju. Så jag passade på att ringa dig.” Jag vet att hon ler just nu.

 ”Har det hänt nåt speciellt under resan?” frågar Amanda entusiastiskt. Hon måste visst få reda på allt.

 ”Nej men Harry är lite sur på mig bara, för att jag hänger med dem och gör det bara mer komplicerat …”

Jag och Amanda fortsätter att prata om hur jag kom hit, om killarna, och annat. Efter några få samtal till kollar jag på klockan. Åtta. Killarna borde vara här snart.

Jag kollar åt Harrys dörr. Nu ser den bara mer och mer lockande ut. Jag säger åt mig själv att inte snoka, det är fel, men – en liten titt gör väl inget?

Jag går till dörren och tar tag om handtaget. Jag trycker ner den och ska precis glida upp dörren när jag hör:

 ”Vad gör du?!”

Jag är så SJUKT ledsen att jag inte bloggat, men därför kommer ett extra långt inlägg.

Men jag har viktig info att säga:

Jag åker till Rhodos idag och kommer inte kunna blogga på en vecka, men sen precis efter så åker jag till Falun med skolan, då kan jag inte blogga heller! Så 2 veckor, det klarar ni väl?

Men kanske hinner klämma in något inlägg precis efter Rhodos, innan Falun.

_____________________________________________________________

Efter en natt med god sömn så vaknar jag kring 8:30. Jag drar mig i sängen och försöker att somna om, och så märker jag att jag måste packa, för att hinna med allt idag.

Jag måste framför allt packa, berätta allt för mamma, hämta lite läxor och böcker från skolan att plugga med och så klart säga farväl till mina vänner.

Efter en cirka 3 timmar lång packning har jag allt som behövs. Jag ringer min mamma, och berättar hur allt ligger till. Hon tror ju självklart inte på vad jag säger, men till slut ger hon med sig.

  ”Men gumman … Hinner jag hem för att säga hejdå?” frågar mamma.

  ”Jag är bara borta i kanske 2 veckor eller nåt. Det blir inget farligt.”

Jag går senare till skolan, hämtar mina grejer och går tillbaka hem.

Efter några timmar av fixandes, har jag lockat mitt hår, sminkat mig, valt ut kläder och annat. Har även kollat igenom resväskan typ 5 gånger, för jag vill inte glömma något. Mobilen plingar till och jag ser att Zayn har skrivit:

  ”Vi kommer om ca. 20 minuter :)”

Jag ber Amanda att komma över, så hon får se killarna. Hon fyller ju faktiskt år om någon vecka. Hon springer såklart hit, så efter 5 minuter är hon redan framme. Vi pratar och hon gråter även en skvätt.

  ”Snälla Manda, gråt inte. Vill du att One Direction ska se dig med rinnande mascara på kinderna?” försöker jag trösta henne.

Hon går in i toaletten för att tvätta på mascaran på kinderna, medan jag hör ringklockan plinga till. Jag går ner för trapporna ner till undervåningen och öppnar dörren. Zayn står i glasögon och huva, men man ser hans svarta lugg med de blonda slingorna. Bakom honom står en svart limousine. Zayn kramar mig och undrar om vi ska gå.

  ”Jag ska bara gå upp och hämta min väska. Och du, förresten, min kompis Amanda är här och undrar om du kan signera hennes ’Dare to Dream’ bok?”

  ”Haha visst, men vi har lite bråttom till flygplatsen, vi ska till Tyskland.”

Jag springer upp för trapporna och går först till toaletten, öppnar dörren och ser att Amanda nästan är klar med kinderna.

  ”Zayn är här.” säger jag. Hon rusar ut ur toaletten, ner för trapporna, till hallen och ser honom i dörröppningen. Medan hon får prata i några sekunder med en av hennes idoler och få sin bok signerad, går jag till mitt rum och tar min resväska. Jag går ner och klär på mig mina ytterkläder, och ber även Amanda att göra det. Vi går alla tre ut och jag låser hemmet. Zayn erbjuder sig att ta min väska, och går mot bilen. Jag tar ett sista farväl av Amanda när jag går till limousinen. Hon börjar såklart att gråta igen.

  ”Vi får skypa, smsa, ringa och chatta med varandra varje dag Mandis, men jag kommer tillbaka!” Jag ger henne ett léende och går in i bilen.

I bilen sitter alla killar och ger mig en kram. Harry ser hela tiden lite misstänksam ut, och försöker undvika min blick.

  ”Om du inte vill att jag ska vara med er så kan du bara säga till, så kan jag gå hem igen?” frågar jag Harry.

  ”Nej nej, jag är glad att du följer med, det är värt ett försök att lära känna dig.”

Dem andra killarna är mer socialare än Harry. Vi pratar, skrattar, lär känna varandra.”

Jag är glad att resan kommer ta minst nån timme till, dessa killar är ju hur roliga, snälla, omtänksamma som helst!

Zayn, som sitter bredvid mig, tar min hand. Hans mjuka, varma hand värmer min kalla. Men jag ser att pratkvarnen Niall, tystar ner sig lite och vågar inte kolla på oss mer.

Jag får gå ut ur loungen och får åka hem. Jag tar vägen som Zayn tog med mig med, och utanför dörren där det står ”Crew Only” står Amanda. Hon ser förstörd ut, hennes mascara hade runnit nerför hennes kinder. Bara jag öppnar dörren och hon märker mig så hoppar hon över mig och kramar mig hårt.

  ”Var har du varit Alice?! Blev du rånad, våldtagen?!” Amanda vill inte släppa mig.

  ”Jag är ledsen att vi bara lämnade dig, och du kommer aldrig att förlåta mig.” börjar jag. Jag vet nästan inte hur jag ska säga det som precis hände.

  ”Va? Vad pratar du om?” Amanda vågar släppa taget om kramen.

  ”Personen som tog mig var Zayn Malik.”

  ”Wow, vänta nu!” Amanda ser frågande ut. ”Är du säker på att det var han?”

  ”Ändå upp till hundra procent. Jag lovar.” fortsätter jag. ”Men det som du blir mer sur på är att han tog mig till bandet.”

  ”Nej, du skojar! Gud vad du är dryg, varför vill du starta bråk?” skriker Amanda in i mitt ansikte. Hon är på väg att vända sig om och springa sin väg, men jag tar henne i armen och viskar in i hennes öra: ”Paul undrade vad som hände inne i deras lounge där vi var, och killarna ville inte visa vem jag var först, så jag fick ta en liten bakväg ut.”

  ”Men …” Amanda slutar anstränga sig komma bort från mitt grepp. ”Du vet ju inte ens vem Paul är?”

  ”Nu vet jag. Killarna sa ju att det var deras livvakt.”

  ”Åh Gud … Du har verkligen träffat dem.” Amanda känner sig mållös.

  ”Vi kommer inte kunna träffas på några veckor.” Alice kollar ner i marken medan hon fortsätter. ”Jag ska med på deras turné i några städer. Jag fick deras nummer, de möter upp mig imorgon.”

Amanda fäller en tår. Hon klarar inte av det här längre. Hon springer mot tunnelbanan medan jag står kvar i mörkret. Jag låter henne gå ifrån, så hon får lugna ner sig. Men jag drar mig mot tunnelbanan också. Jag måste börja packa, och komma på ett sätt att få mamma att låta mig gå.

Men innerst inne vet jag - jag är kär.

Innan jag börjar vill jag bara säga att jag vet att killarna i One Direction pratar engelska, men eftersom det här är en SVENSK berättelse, står allt på svenska. Enjoy! :3

__________________________________________________

  “Zayn …?” frågar jag först. Vad vill han mig?

  ”Hej, Alice.”. Han drar ett léende över läpparna. Det här börjar bli verkligen läskigt.

  ”Vad vill du?! Har jag gjort något mot dig? Hur vet du mitt namn?!” nästan skriker jag in i hans ansikte.

  ”Sch … lugna ner dig.” Han ger mig en kram och håller kvar den. ”Jag såg dig igår, när vi stod i balkongen,” börjar han. ”och för några veckor sen såg jag dig i Frankrike. Det liksom skiner om dig. Jag letade upp dig, det var så jag hittade ditt namn.”

Det här kändes nästan overkligt. Ja, för några veckor sen så var jag i Frankrike under höstlovet, men hur såg han mig? Jag visste inte ens att de var där. Nu börjar jag lita på honom lite, men jag är lute tveksam.

  ”Kom, så går vi in. Det är sjukt kallt här ute.” Zayn hjälper mig upp och vi går lite längre bort mot en dörr.

  ”Men Amanda då? Vi kan bara inte lämna henne!”

  ”Jag har redan tagit hand om henne. Så du behöver inte vara orolig.”

Väl framme vid dörren står det en stor skylt:

CREW ONLY

Zayn kollar sig omkring och öppnar dörren. Han tar in mig och vi går längst en korridor. Han tar min hand och fortsätter gå fram i korridoren. Handen känns mjuk och len, jag vill inte släppa den.

Men när vi kommer fram, så släpper han min hand och knackar på dörren vi står framför. Han öppnar dörren lite och stoppar endast in huvudet. Inifrån hör jag:

  ”Hej Zayn, var har du varit?”

  ”Hej Harry, jag har med mig Alice.” svarar Zayn. Han öppnar dörren helt så att Harry och Niall kan se mig. Louis och Liam kommer också för att se vem jag är.

  ”Hej, jag heter Alice …” presenterar jag mig lite osäkert.

  ”Alice! Hej, Zayn har pratat om dig!” välkomnar Louis mig. Han tar mig in rummet. Det var deras lounge där dem bytte om.

  ”Pratat mycket?” frågar jag medan Zayn erbjuder mig att sätta mig ner på en stol. Jag sätter mig ner och väntar på ett svar.

  ”Ehm …” börjar Zayn. ”Jag har kollat upp dig flera gånger …” säger han lite osäkert. Jag känner mig varm och hoppas verkligen att jag inte rodnar.

  ”Zayn pratar om dig hela tiden, 24/7. Han blev jätteglad när han såg dig i publiken.” flinar Niall mot mig.

  ”Och jag har en sak jag vill fråga dig …” säger Zayn och kollar in mig i ögonen. ”Om du vill, så får du följa med oss på turnen i några städer, bara för att lära känna varandra lite?”

  ”Va?!” brister Harry ut. ”Det kommer inte på tal! Vi tar redan mycket plats alla fem, så hur ska vi få plats med en till?” Harry tar ett andetag innan han fortsätter. ”Jag förstår, du ville träffa Alice, men jag vet inte hur vi ska få plats med en till? Sen så kommer media snart få reda på det!”

  Liam lägger sin hand på Harrys axel och ber honom att lugna ner sig, medan han säger att han tycker det är en helt okej idé att Alice följer med bandet.

Däremot Niall, håller med Harry.

  ”Vi kan nog inte ta med dig, Alice.”

Då kollar alla på Louis. Nu var det han som får avgöra. Får Alice följa med, eller inte.

  ”Vi har rätt så lite om plats, och media kan få spratt om de får reda på det …” Jag ser att Zayn ser missnöjd ut, och är förberedd på ett nej, men Louis avslutar sin mening med: ”… Men du är schysst tjej, så vi fixar nog det här.” Zayn får ett stort léende på läpparna.

  ”Men vänta, jag fick ju inte ens svara om jag ville följa med?” undrar jag.

  ”Vill du följa med oss på turnen, Alice?” frågar Zayn, ännu en gång.

  ”Såklart jag vill!” Zayn kommer fram till mig och kramar mig, och därmed kommer Louis och Niall, och Liam, som hänger över Zayn kramar mig. Och till sist kommer Harry. Allt blir bara ett stort kramkalas. 

Förlåt att jag inte bloggat under hela helgen, men hade börjat att skriva den här delen i fredags, men så åkte jag till pappa och kunde inte skriva klart :/

Men här har ni del 5 och tack att ni stannar kvar! ♥

___________________________________________________________

  “OMG Alli jag har träffat One Direction för tredje gången nu!” skriker Amanda in i mitt öra hoppandes.

  ”Du kan inte tro vad som hände nyss …” svarar jag drömmandes. ”Jag tror att jag är kär.”

  ”JA Alli! Äntligen gillar du One Direction! Men imorgon, då lovar jag dig att du kommer gilla killarna mer!”

  ”Nej Manda, på riktigt. Kär på riktigt.”

  ”Vad hände?” undrar Amanda. Vi börjar gå mot tunnelbanan igen.

  ”När killarna började gå in i lägenheten igen så fick jag ögonkontakt med Zayn. Dem där 3 sekunderna var underbara. Han log blygt och …”

  ”Va?!” avbryter hon mig. ”Jag stod ju precis bredvid! Varför kolla han inte på mig?” Amanda börjar bli riktigt förbannad.

  ”Jag bestämmer väl inte vem han kollar på? Men som jag alltid sagt, jag tror på kärlek från första ögonkastet.”

Vi börjar gå hemåt. Jag frågar Amanda om vi kan göra något idag men självklart så har hon judo.

Timmarna flyger iväg, det blir natt, en ny skoldag, eftermiddag …

Jag och Amanda bestämmer oss för att träffa varandra utanför ingången vid Globen, där konserten är. Det är riktigt många personer där – unga fans, äldre fans, några få killar, föräldrar etc.

Efter kanske 2 timmar samanlagt i kön får vi äntligen gå och ställa oss på våra stå-platser. Våra platser är riktigt bra, rätt så nära scenen. Men konserten börjar inte förrän om 30 minuter, så vi pratar lite innan dess.

Konserten kickar igång och det är fullt liv i publiken. Alla hoppar, dansar, sjunger med, flera knäpper bilder och så vidare. I 2 timmar håller konserten på och alla är galna.

När konserten är slut så försvinner bandet in backstage. Jag hör några tjejer gråta, och kan inte urskilja om det är glädjetårar eller tårar att konserten är slut. Jag tycker dem borde vara glada att de har fått se sina idoler.

  ”Så, vad tycker du?” glädje skriker Amanda. Hon är verkligen en sprallig person.

  ”One Direction är verkligen begåvade, men de är inte riktigt min grej.” Det ser ut som om Amanda är lite besviken.

  ”Men du kan väl säga att du gillar dem lite mer än vad du gjorde förut?” försöker Amanda.

  ”Jaja, ja det gör jag nog.”. Jag ger henne ett léende.

Jag kollar mot utgången. Den är helt fullspäckad. Det kommer ta evigheter att komma ut.

Jag kollar mig omkring och ser en nödutgång. Jag tar Amandas arm och drar henne dit. Jag viskar ”Vi tar en annan väg”.

Väl framme vid nödutgången så kollar vi oss runt om någon har sett oss, men det ser inte ut så. Jag drar ner handtaget och drar in den kalla vinterluften. Vi går ut och stänger dörren försiktigt. Vi ser tunnelbanan en bit bort och vi börjar dra oss dit. Men vi kommer inte långt.

Någon tar tag i mig och tar mig springandes bakåt mot hörnet. Jag tror nästan det är en våldtäckt och försöker slingra mig ut. Men mannen stannar, tar av sig sin svarta luva smeker mig på kinden. Då ser jag klart och tydligt vem det är i månskenet:

Zayn Malik.