Hej!

För att göra den enkelt för er så berättar jag lite mer om tävlingen.

SKRIV SOM EN KOMMENTAR PÅ DET HÄR INLÄGGET (förra inlägget går också bra) VARFÖR DU VILL VINNA TÄVLINGEN.

VINSTEN ÄR ETT PRIS FRÅN 1D WORLD STORE I STOCKHOLM!

När tävlingen är avslutad så berättar jag vad priset är, och jag lovar att det inte är något "litet" och "billigt"!

Jag hoppas du är med i tävlingen! (;

PS. Nästa kapitel är på gång! (;

Hej!

Som jag sa i mitt förra inlägg så var jag i Polen en vecka. Alltså, jag åkte dit dagen innan butiken öppnade.

Vem som tror att jag blev förbannad? Då har du rätt!

Men jag fick åka dit igår och mina inköp var det här:

OH MAH GAWSH ZAYN IS IN MAH ROOM!! lol nej jag köpte en kartong full-size Zayn (: 350 :-

Sjukt söt och mysig mössa! Verkligen ett bra köp! Jag tycker ni alla ska ha en, har på mig den typ 24/7 nu (; (Var osminkad så ni ser inte mina ögon) 100 :-

Jag har även en överraskning som jag ska lotta ut här på bloggen! Men, den får ni inte bara sådär (;

Skriv som kommentar varför du vill ha den här vinsten. Bäst utförliga svar vinner!

DU BLIR INTE BESVIKEN ÖVER PRESENTEN, DET ÄR INGEN FJUTTIG KNAPPNÅL ELLER NÅGOT! (; 

Gud!

Jag skrev klart det här kapitlet för typ 2 veckor sen, men jag glömde bort lösenordet till bloggen och började leta efter lappen där lösenordet står på. JAG HITTADE INTE DEN. 

Sen så åkte jag till Polen nu under sportlovet, och då kunde jag ju inte leta efter lappen. Jag kom hem igår och idag hittade jag lappen ... TILLSLUT.

Jag hoppas ni gillar det här kapitlet!

Enjoy!

~SLUTET AV FÖRRA KAPITLET:~

Vi går upp till vårt hotellrum och ser att Paul står tillsammans med killarna i köket. Resten av bandet sitter och ser lite missnöjda ut.

 “Vad har hänt?” frågar Zayn medan vi klär av oss.

 “Ni …” börjar Paul utan att kolla på oss. “Ni kan inte framföra konserten ikväll.”

___________________________________

 “Vadå, varför?” brister Zayn ut.

 “Det är någon som brytit sig in i arenan där konserten ska vara och … skjutit.” börjar Paul.

Både jag och Zayn drar efter andan.

 “Det var en tjej i 18-års åldern som trodde ni var där. Hon ville få er dödade, vilket inte är bra. Hon skjöt 6 personer, 3 blev dödade, 1 blev allvarlig skadad och 2 är lindrigt skadade. Hon kom undan från polisen, men man tror att hon kommer tillbaka på konserten. Ni är inte säkra här. Det är bäst att ni åker tillbaka till Storbrittanien igen. Ni får lite extra dagar ledigt.” När Paul berättat klart så ber han oss att börja packa lite nu.

 “Men alla fansen här i Tyskland då? Vi kan bara inte lämna dem?” brister Liam ut.

 “Jag håller med, de har ju väntat på att vi skulle komma hit ett långt tag och så visar det sig att vi behöver åka.” stämmer Louis in.

 “Seså killar, ni har ju faktist gjort en intervju.” Försöker Paul övertyga bandet. 

“Förresten,” säger Louis och letar efter en sak på mobilen. “Här …”

Louis visar mig och Zayn en bild som en kompis mmsade honom. Det var en bild från skvallersida – jag och Zayn hand i hand på gatan. På rubriken står det ‘ZAYN VISTAS MED NY TJEJ, NYTT PAR?’

Harry hostar när Louis läser upp vad det står, men jag hör att han inte hostar på riktigt. Han kanske inte vill att jag och Zayn ska vara ihop, eller kanske inte ens vilja se oss tillsammans?

 “Hmm, jag sa ju att ni skulle vara försiktiga!” mumlar Niall.

Eftersom bandet pratade först om konserten och som inte handlade om mig, intresserade jag mig inte så mycket. Nu när jag är inblandad blir det nästan som en chock.

 “Jag tänker i alla fall inte skämmas för min flickvän.” Zayn lägger sin arm om min axel.

 “Grattis, tror jag man säger … men vet ni vad det innebär?” frågar Paul, och Harry harklar sig. Utan att vänta på svar fortsätter Paul: “Ni får vara försiktiga, vad ni än gör kan missförstås och ja … skvallervärlden kan man aldrig lita på.”

 “Vi förstår det.” Svarar jag, eftersom det känns att inte pratat så mycket på ett tag. Jag kryper in lite mer till Zayns famn.

 “Seså,” suckar Paul och reser sig upp. “Den här Tyskland-resan är över. Jag fixar ett flyg”

Men ingen av oss reser sig.

 “Ska ni inte börja packa?” frågar Paul fundersamt.

Vi sitter fortfarande tysta kvar. Till slut säger Niall:

 “Jag tänker inte bara ställa in en konsert på grund av EN tjej.”

 “Men Niall ni är inte sä…” börjar Paul men Niall avbryter honom och fortsätter:

 “Det går alltid att lösa problem. Nån annan än jag som tänker framföra konserten?" Niall kollar på oss andra.

Jag ser att Louis, Liams, Zayns och Harrys hander flyger upp i luften.

 “Jag är ledsen Paul, men vi kan ta våra egna beslut också.

Bandet är redan försenade och börjar gå ut till limousinen som finns utanför hotellet. Zayn ser på mig, tar mina hander och säger:

 “Jag är inte tillräcklig stark nog, men tillsammans så klarar vi allt. Skvaller är aldrig 100% sant. Jag ska framföra konserten och inget kommer att gå fel.”

Han kysser mig i cirka fem sekunder innan han behöver gå till bilen. Jag ger honom en varm kram och viskar “Jag saknar dig redan”.

Eftersom klockan bara är 12 så finns det exakt ingenting att göra. Killarna repar till kvällens konsert, Amanda jobbar i skolan säkert, mamma jobbar och har mobilen avstängd och om jag går ut så kommer det bli ännu värre med skvallret. Jag har flera timmar på mig ända tills 21:00, då bandet kommer hem. Så jag bestämmer mig för att göra en överraskning. Jag tänker göra det jag är bäst på, för att visa att jag också bryr mig och inte är en latmask. Så jag kollar vad som finns i hotellrummet, som faktist är väldigt stort. Allt som behövs finns faktist. Så jag börjar att arbeta och klura för att få det lilla extra som behövs. Jag klurar ut hur det ska passa alla, så det inte blir för lite.

Jag passer även på att kolla i min resväska vad som jag kan ta på mig. Vad passar till överraskningen? Jag får inte heller se ut som en partypingla heller, det måste vara något simpelt, enkelt, men ända hur snyggt som helst. Jag hittar en ljusrosa/röd klänning utan axelband som slingrar sig runt bysten på ett snyggt sätt. Jag lägger den åt sidan och går in i badrummet för att platta håret. Mitt lite lätt vågiga hår blir väldigt enkelt rufsigt och tovigt så jag älskar att ha det platt ibland. Självklart, platt hår kan också bli tovigt, men om man tänker på mitt hår så har det en sån effekt. Naturligt = Tovigt. Plattat = Inte tovigt. Enkel logik.

När jag är klar så vet jag inte vad jag ska egentligen göra. Jag går runt i hotellrummet och kollar runt. Men jag ser den igen. Den ser så frestande ut. Harrys dörr. Jag vet att det är fräckt att snoka och han kanske har privata saker där, men ju mer jag tänker på det ju mer vill jag gå in där. Jag kollar på klockan och konstaterar mig själv att jag hinner, klockan är bara 16:00. Jag lämnar allt som jag har i händerna och ställer mig upp och går med långsamma mot dörren.

Jag smeker handtaget med handen och tvekar fortfarande lite. För en sekund tror jag att den är låst, men den glider enkelt upp.

Rummet är lite mindre än mitt och Zayns, eftersom Harry ville vara själv. Lite olikt honom, har Zayn sagt till mig, eftersom han gillar att vara med Louis. Louis hade blivit lite chockad över att Harry bara sa kort vad han ville utan vidare förklaring.

Jag fortsätter att kolla vidare i rummet. Lite kläder slängda på sängen, en läsk på bordet och en t … Vänta. Vad är det där för bild? Jag går till bordet och ser ett uppochner vänt fotografi. Jag vänder försiktigt på det. Bilden är som en chock. Det är jag på bilden.

Jag ser i en liten låda precis under bordet. Jag öppnar lådan och ser ännu mer bilder på mig. Hur fick Harry tag på de här bilderna? Jag ser en bild på mig där jag står med min förra BFF Holly när vi skulle på balen i nian. Hon är bortklippt och där står jag kramar om en bortklippt kant. Jag ser även en bild på mig när jag var i Paris och åt på café. Jag kollar runt och ser ännu mer bilder på mig, rätt så nya bilder på mig. Längst ner ser jag en skiss. Eller, man kanske inte ska kalla det en skiss. Den är väldigt noggrant gjord. Med massa av fina hjärtan så finns en text skriven med fin skrivstil:

Harry + Alice = forever

Hej!

Har ni haft en bra jul? Vad har ni fått i julklapp?

Jag köpte en MacBook Air nu i onsdags för mina egna pengar, men man kan säga att det är en julklapp ändå.

Så nu kommer jag att kunna blogga mer på novellen eftersom jag är rätt så mycket på den här laptopen.

Men det är ett litet problem, jag använder Word till att skriva novellen på, och när jag är klar med ett kapitel kopierar jag in här på bloggen. Men problemet är att rättstavningsprogrammet är på engelska och jag kan inte byta till svenska, så att det kan bli ett stavfe t.ex när jag skriver 'över' blir det 'over' eller 'står' så blir det 'star'.

Jag hoppas ni gillar det här kapitlet!   

___________________________________________________________

Jag och Zayn lägger oss i sängen för att sova omkring 22:00. Jag kryper mig in i hans famn för att få låna lite av hans värme. Han kysser mig på pannan och mer kommer jag inte ihåg, för jag somnar.

Dagen där på väcker Zayn mig med en kyss omkring 8 tiden. Det är defenitivt en väckning jag njöt av. Väckarklockan är en fiende, och det vet den om.

 “God morgon älskling” viskar Zayn in i mitt öra. “Har du sovit gott?”

 “Bättre än nånsin i närheten med dig …” viskar jag och kysser honom tillbaka på munnen.

Jag går upp ur sängen och ser att Zayn är redan klar.

 “Om vi ska hinna gå och shoppa och utforska Frankfurt innan jag och bandet ska repetera inför konserten ikväll måste man ta vara på tiden!”

Jag går till badrummet som ligger intill vårt sovrum och tar en snabb dusch och tvättar mitt ljusbruna hår. Medan jag torkar håret borstar tänderna och sminkar mig en simpel sminkning. Allt det här tar mig endast otroliga 25 minuter. Jag går ut ur badrummet och byter om till ett par svarta stuprörsjeans och en grå munkjacka. Jag tar med en liten svart väska och går ur sovrummet. Jag ser att Niall är vid köket och äter en stor macka till frukost. Jag går till honom, tar en macka ur kylskåpet och lägger den I min väska.

 “Hur mår du Alice?” frågar Niall med sin gulliga, irländska accent.  “Du har inte kommit ut ur rummet sen igår! Du åt inte ens kvällsfika med oss.”

 “Jag mådde bara lite dåligt. Jag ska gå ut med Zayn på en promenad för att utforska Frankfurt lite. Vi syns sen!” Jag går ut ur köket till hallen när jag hör Niall:

 “Var försiktig!”

Jag förstår inte vad Niall menar med det. Ska jag se mig upp bara för en bilkrasch? Det gör man ju alltid.

Under den korta vägen till hallen hör jag Liam snarka i sitt rum, ser Louis prata med någon på telefon och Harry – det vet jag inte. Han sitter fortfarande instängd på sitt rum. Inget ljud kommer från honom.

Zayn står i hallen och börjar klä på sig sina ytterkläder. Samma sak gör jag. När vi står där påklädda går vi ut ur hotellrummet och går mot hissen och ner i lobbyn. I hissen sager Zayn till mig:

 “Vi måste hålla låg profil. Vi tar bakvägen och får ha vara luvor uppe. Vem vet vad som kan hända?”

 Vi går ut ur hissen och jag ser – utanför hotellets dörrar känns det som om det finns hundratals fans. Zayn säger åt mig att inte visa ansiktet åt dem, utan titta bakåt istället. En kvinna ser att det är Zayn och mig så hon kommer fram och vägleder oss till bakvägen, hon förstod nog det.

När vi var frame vid bakvägen och vi skulle précis gå ut så stoppade kvinnan oss och frågade:

 “Ehm … Min dotter, hon vill gärna ha en autograf av er, om ni kanske skulle hinna skriva?” Hon tog fram ett papper och en penna och racket fram till Zayn. “Hon heter Leonie”

 “Till Leonie …” mumlade Zayn medan han skrev på pappret. “Så där ja, här har du pappret.”

Jag och Zayn går ut genom bakvägen och går ut på gatan. Det ser ut så som i Sverige, det finns nästan likadana affärer. Man hör tyska här och där, skulle Amanda varit här skulle hon kunna saga vad de pratar om, eftersom hon valde tyska som morderna språk.

Vi hinner gå igen några affärer galant. Jag köper en blus med slitet tryck på, ett par converse med ett halsband med ett hjärta i Tysklands färger. Vi sätter oss på ett café. Zayn beställer två kaffe åt mig och honom, och jag tar upp min macka som jag tog från kylskåpet i hotellrummet. Zayn röker även en cigarett.

Vi börjar dra oss hemmåt. Vi går längst gatan och pratar lite med varandra.

Men då märker jag – en man håller på att fota oss bakom en bil. Jag säger till Zayn som också märker det.

 “Det är paparazzi,” säger Zayn tyst. “Här, ta min hand.”

 “Zayn!” väser jag åt honom. “De kommer att tro att vi är ihop och så kommer alla att prata om oss!”

 “Jag är medveten om det, Alice. Men jag tänker inte skämmas över min flickvän. Det är det värsta en pojkvän kan göra.”

Zayns hand glider in i min och jag bryr mig inte om alla paparazzis. Vi börjar gå lite snabbare för att komma till hotellet, eftersom om en timme ska bandet åka och förbereda sig inför konserten.

När vi är rätt så nära hotellet så hittar några fans oss och blir helt galna och vill ta bild med Zayn. Jag ställer mig åt sidan för att låta fansen vara med Zayn. Han skriver några få autografer och är med på bilder, men en liten flicka, kanske 9 år, går fram till mig med sitt papper som Zayn signerade. Det verkar som om hon vill att jag ska signera hennes papper, så jag ler och tar fram händerna för att ta emot pappret och pennan, men hon tar händerna bakom ryggen.

 “Är du Zayns flickvän?” frågar hon med tysk brytning.

 “Haha” fnittrar jag. “Nej, jag är bara hans vän.”

Då puttar hon ner mig snön så jag blir helt blöt.

 “Ta bort dina tassar från Zayn, han är min!” Flickan springer bort med sin autograf. De andra fansen står där och fattar ingenting. Zayn springer fram till mig och hjälper mig upp.

 “Hur gick det?!” frågar Zayn och ruskar bort lite snö från mig.

 “Det gick bara bra. Snön har bara hunnit smälta lite så jag är lite blöt.

Zayn säger till de andra fansen att gå hem. De verkar lite skraja så de lyder Zayn och går därifrån. Zayn och jag går tillbaka till hotellet, det var bara några 100 meter dit.

Kvinnan öppnar bakdörren till oss igen. Hon frågar mig vad som har hänt men jag svarar att det inte är hennes problem.

Vi går upp till vårt hotellrum och ser att Paul står tillsammans med killarna i köket. Resten av bandet sitter och ser lite missnöjda ut.

 “Vad har hänt?” frågar Zayn medan vi klär av oss.

 “Ni …” börjar Paul utan att kolla på oss. “Ni kan inte framföra konserten ikväll.”

Vill bara säga att jag vet att Zayn är egentligen ihop med Perrie, men det här är ju en berättelse, så ni får tänka er killarna som singlar här ... (; Även om jag verkligen stödjer Zerrie och Elounor ♥

__________________________________________________________

Där står Harry med armarna i kors och ser lite arg ut. Bakom honom sticker Louis ut huvudet.

 ”Tänkte du göra nåt speciellt i mitt rum?” frågar Harry.

 ”Nej, Harry jag tänkte bara …”

  ”Du behöver inte förklara!” brister han ut. ”Först ska du bara göra det svårt för oss under resan …”

 ”Jag tyckte det var helt okej”, lägger Louis till.

 ”… sen så har du bara tagit för mycket plats, vi behöver bara lite lugn och ro.” fortsätter Harry. ”Under intervjun så var jag nästan lite otrevlig till intervjuaren på grund av dig. Och nu så går du och snokar i mitt rum! Snälla ge mig och bandet ett privatliv!”

Jag känner att ögonen börjar svida, tårarna vill bara falla ut ur mina ögon. Är jag verkligen så mycket till besvär? Hatar bandet verkligen mig?

Harry går till toaletten för att lugna ner sig. Jag står kvar och vet inte vad jag ska göra. Tårarna faller ner för mina kinder och jag orkar inte torka bort dem.

Zayn kommer från massan och undrar vad som hänt. När hans er mig gråtandes kommer han mot mig och ska precis krama mig när jag rycker mig ifrån hans grepp och går till vårat rum. Jag låser dörren, slänger mig på sängen och låter mig gråta ut. Zayn knackar och bankar på dörren, och bönar och ber mig att öppna dörren. När jag känner mig redo går jag upp ur sängen och öppnar dörren till slut.

Jag öppnar dörren och Zayn kommer in genom dörren. Han låser den och kramar om mig. Jag snyftar och han säger att vi ska lägga oss ner.

Vi lägger oss i sängen. Jag lutar mig mot hans bröst, han tar sin hand och stryker mig om håret. Åhh, vad jag älskar när någon håller på med mitt hår. Jag kände mig redan mycket bättre.

Jag berättade om vad som hade hänt, om Harry, om att jag bara ville kika in lite, om bråket osv.

 ”Alla hatar dig inte, Alice.” säger Zayn. Ser det ut som om jag hatar dig?” Jag ler och skakar på huvudet. Zayn lyfter upp min haka och kollar in mig i ögonen. ”Du …”

 ”Mm?”

 ”They don’t know about the things we do, they don’t know about that I love you’s. But I bet you if they only knew, they would just be jealous of us …”

 “Avundsjuka? Varför ska resten av bandet vara det?” frågar jag, och trycker mig närmare Zayn.

 ”Eftersom vi är ihop.” Zayn kommer närmare mitt ansikte så att våra näsor nuddar varandra.

 ”Är vi?” frågar jag och ler ett blygt léende.

Zayn kysser mig underbart på munnen. Det är bekräftat. Jag är ihop med Zayn Malik.

Happy birthday to you, happy birthday to you! Happy birthday to LOOOOUUUU, happy birthday to you c:

FÖRLÅT att jag inte har bloggat på sjukt länge, men därför kommer ett extra långt inlägg!

God jul förresten, imorgon är det julafton OCH Louis Tomlinsons födelsedag! ♥

Fira det med att äta en morot, bär randigt och säg "No! Jimmy protested"

________________________________________________________

Väl framme vid flygplatsen blir det chock. Inte hade jag tänkt mig så sjukt många fans. Jag sitter med näsan intryckt mot glaset, kollar mot alla fans. Jag märker inte ens att bandet försöker få kontakt med mig.

  ”Alice!” Zayn ruskar om mig.

  ”Vad?” Jag vänder mig om och ser att killarna pratar med Paul, om hur vi ska göra det här.

  ”Eftersom du är här kan vi bara inte gå ut … liksom.” förklarar Zayn. Jag känner en skuld växa i mitt bröst. Jag borde lämna killarna ifred med sitt jobb.

  ”Zayn, du ska alltid komplicera allt.” börjar Harry igen. ”Nu tar vi bakvägen och lämnar Alice på flygplatsen så får hon komma hem på egen hand.”

  ”Harry! Vi har pratat om det här!” säger Liam åt honom.

  ”Om det verkligen inte funkar, får Alice åka hem om några dagar. Annars, stannar hon den tiden vi har bestämt.” säger Paul åt oss. Han mumlar något åt chauffören kör mot andra sidan flygplatsen. Fansen där bakom fortsätter att springa efter limousinen. Alla är helt galna.

  ”Vilken tid har ni valt at jag får stanna?” frågar jag tyst.

  ”På morgonen den 24 december, om en vecka, sen är det julafton dagen efter.” svarar Zayn, för det verkar som om han var den enda som hörde mig. (England firar jul 25 december)

Vi lyckas komma runt dem galna fansen och springer fort ut ur limousinen till en bakdörr in till flygplatsen. En kvinna leder oss den enklaste vägen till privatjeten samt lämnar av väskorna, går genom säkerhetsspärrarna etc. Vi får sätta oss i planet, och jag blir verkligen förbluffad.

Oftast när jag går in i ett flygplan – som alltså är rätt så sällan – ser jag massor av säten, lite utrymme, och knappt nån plats att gå. I det här planet finns det några säten på sidorna, mycket plats för sina ben, och gången i mitten är så fri och lång att jag kan hjula minst 10 gånger i rad. Zayn tar mig till en plats med två säten mittemot varandra. Jag sätter mig i den ena och Zayn i den andra.

 ”Så, vad tycker du?” frågar Zayn och sätter sig tillrätta.

 ”Det första jag säger är att det finns sjukt mycket plats.” börjar jag och sträcker på mina ben. ”För det andra är sätena mycket mjukare och skönare än vanliga flygplanssäten.”

 ”Men det är ju klart, det här är ju en privatjet” muttrar Harry från sätet bredvid.

 ”Harry!” Zayn säger till honom. ”Du behöver inte vara så otrevlig hela tiden …”

Efter en cirka 2 timmes resa är vi framme i Frankfurt. Det är redan mörkt så här dags, fastän klockan bara är 4. Jag, pojkarna och Paul bestämmer sig för att bandet går först p.g.a alla fans, och senare går jag som vanlig resenär. Den planen går väldigt bra, ingen har en aning om att jag är med killarna. Jag får även ta en taxi till hotellet som killarna bor på. Jag får ta bakvägen eftersom alla fans är vid huvudingången och är helt vilda.

När hela kaoset är över, vi får gå in till vårt rum och får äntligen vila. Harry verkar fortfarande sur, så han går in till sitt rum och stänger dörren efter sig. Louis går till honom för att göra honom lite gladare, men utan framgång. Jag går till mitt & Zayns rum för att packa ihop lite, men allt behöver vi inte packa upp, eftersom om 3 dagar ska vi åka till Frankrike, och sedan till Storbritannien där alla medlemmarna får åka till sina familjer och fira jul.

Killarna får nästan direkt efter att ha packat upp åka till någon radiostation för en intervju om deras liv just nu. Jag passar på att ringa Amanda.

 ”Hallå?” svarar Amanda.

 ”Hej Mandi …”

 ”ALLI!” nästan skriker Amanda in i örat på mig. Jag tar bort mobilen några centimeter från mitt öra så att jag inte blir döv. ”Hur mår du, hur går det, vad gör killarna nu?”

 ”Jag är själv på hotellet just nu, eftersom bandet åkte precis till en intervju. Så jag passade på att ringa dig.” Jag vet att hon ler just nu.

 ”Har det hänt nåt speciellt under resan?” frågar Amanda entusiastiskt. Hon måste visst få reda på allt.

 ”Nej men Harry är lite sur på mig bara, för att jag hänger med dem och gör det bara mer komplicerat …”

Jag och Amanda fortsätter att prata om hur jag kom hit, om killarna, och annat. Efter några få samtal till kollar jag på klockan. Åtta. Killarna borde vara här snart.

Jag kollar åt Harrys dörr. Nu ser den bara mer och mer lockande ut. Jag säger åt mig själv att inte snoka, det är fel, men – en liten titt gör väl inget?

Jag går till dörren och tar tag om handtaget. Jag trycker ner den och ska precis glida upp dörren när jag hör:

 ”Vad gör du?!”

Hej!

Jag har flygit hela natten hit till Sverige, kom hem 8 på morgonen och sov sen till 14:00.

Sen så har jag behövt packa hela dan och så, för jag ska till Falun imorgon med skolan, och kommer tillbaka på fredag.

Så jag har inte hunnit skriva idag, skriver lite fort nu. 

Jag kommer inte heller kunna skriva under veckan, men nästa helg kommer det en ny del!

Bjuder på en bild jag ritat på Rhodos :)

Ciao! ♥

PS. Jag har ritat bilden själv. Bilden tog jag från Instagram (@lindasmile)